Grand en tisdagskväll. Vardagslyx. Och ett paradis för tjuvlyssnare.

Mina bargrannar skorrade på skånska. Kusin 1 berättade om den lyxiga toaletten; ”Allt är i marmor, stora blomsterarrangemang och såna stolar du vet, såna utan arrrmstööd” Kusin 2 nickade imponerat och skulle inspektera det underbara lite senare.  Jag undrade var dom hade varit, för jag såg inget av detta fantastiska när jag var på damernas.

Servitören kom fram och frågade kusinerna om de ville ha något att dricka, varpå Kusin 2 svarar; "Vaad haarrr du?" Servitören ser lite förvirrad ut; "jaa, det mesta finns nog…"  Kusin 2 Jag vill ha något frrrriskt Servitören; va? - Något frrrrriskt, något frrruktigt...Servitören: - ahh, champagne..? Nu är det kusin 2s tur att se förvirrad ut; "njää…jag tänkte fruktigt, något med jos – apelsinjos servitören frågande: vill du ha en apelsinjos? -Jaaa

Skilda världar. Skilda konnotationer. Ger underbara tjuvlyssningar

Jag har en del kvar innan förberedelserna till mitt första fetavlönade uppdrag som Retorikkonsult är fullbordat. Men. Man blir trött av läsande, tänkande och tyckande. Fast nu är det tydligen färdigarbetat för ikväll. Matildas budskap går fram. Tydligt.

... för att man ska bli glad. Som idag.

Jag gick bakom en barnvagnsmamma, som även hade ett barn modell större.  De småpratade. Som man bör. Och jag tjuvlyssnade. Som man bör. Rätt som det är säger mamman; gånger kallas också för division. Jag hajade till. Och log. För jag är inte bra på matte, men jag kan iaf skilja på multiplikation och division. Ibland behövs det så lite. För att man ska känna sig glad. Och smart.

Jag kan en hel del saker. Vissa är jag till och med bra på. Men ibland är det enkla svårt. Jag kan inte lära mig bygga ihop vår perkolator. Kaffekokarskit. Den består av fem delar. Hur svårt kan det vara? Jag som är mästare på IKEAmöbler. Ibland är det enkla svårt.

Så var det då dags. Att lämna bloggvaggan. Jag packar ihop texter och bilder, ger mig ut på öppnare vatten och beträder ny mark på metro. Häng med du också!

Slapparsöndag. Tv och slösurf i soffan. Framåt eftermiddagen lyfte vi ändå på baken och tog en exotisk resa ut till förortens centrum. Men de tusentals affärerna med ömsom REA- ömsom SALE skyltar blev för överväldigande i åskvärmen. Vi orkade inte. Allt vi vill är att äta. Sagt och gjort. Naturgodis inhandlades i stora lass, med 50 % rabatt. Jag är emot matbeskrivningar, i största allmänhet och vad jag har ätit i synnerhet. Jag hoppas innerligt att ni är ointresserade av vad jag stoppar i munnen. Annars blir jag orolig. Hur som, jag tänkte frångå det nu. Och visa bild på vår tapasbricka. Före och efter.  Som synes var den till belåtenhet.

Dagens fundering: Det är inte ofta, men då och då ser man en sko på motorvägen. Hur hamnar de där, egentligen?

Nu är vi hemma från jakten på osaliga andar i Gamla Stan. Jag måste medge att det var en stor besvikelse. F var inte alls rädd. Inte ens jag blev illa till mods, det säger en hel del. Hade stora förväntningar, men retorisk sett var det ingen höjdare. Inget spökaktigt alls. Ingen historia och ingen inlevelse. Men lite mysigt var det trots allt att vandra genom staden, förklädda till turister. Vi avbröt dock turen innan den var slut, slank in på en pub och tog en stärkande drink inför T-banefärden hem, det läskigaste ikväll... Och kanske, kanske vill F ligga näranära trots uteblivna spöken.

En vålnad glider förbi, mot ljuset, redo att vandra vidare..?

Uppdatering dagen efter;
Mystiska saker under jakten på spöken; Fs mobil stängdes av och startades om ett antal gånger. Teknikspöke?

Och jag hittade denna, oförklarliga, bild i min telefon... Scary.

Vaknade tidigt. Alldeles för tidigt. Men det blir väl så när man är en uttråkad hemmafru som inte lämnar hemmet, förutom för att gå ut med soporna. Men jag fick i alla fall morgonmys. I stora lass. Av Matilda. F snusar och sover fortfarande. Det är bäst att han passar på. I natt lär han inte kunna göra det. Då kommer han vara rädd och ynklig. Tänderna kommer skallra och ögonen vara hårt ihopknipna. Han kommer vara nära till gråt vid minsta ljud och hålla sig näranära mig. Eller. Är det kanske mina egna känslor jag projicerar på honom? Jag börjar känna lite olust i magen… Nu väntar jag bara. På att F ska vakna och på att kvällens läskigheter ska komma.